fromfaraway.blogg.se

Vakande till denna låten ---> http://open.spotify.com/track/6NPVjNh8Jhru9xOmyQigds <--- kan ju försöka i alla fall. Dagens löptur gick skitdåligt verkligen. Men bättre ett försök än ingenting alls. 

Min kropp är helt off, jag är helt off. Jag kan vara supersprallig och jätteglad ena stunden för att 30 sekunder senare (utan överdrift) känna mig helt svart och genomskinlig. Men det är väll så sorg fungerar. Helt plötsligt sköljer det bara över en som en våg som man lyckats hålla sig borta ifrån. Man är på gränsen mellan den soliga stranden och det svarta havet hela tiden. 

Jag måste lära mig ta tillvara på båda sidorna bara. När jag känner mig glad, så måste jag le och skratta allt jag kan, för att samla ihop kraft. Och när jag känner mig helt tömd så måste jag låta mig vara det också. Orkar jag bara ligga i soffan så måste jag faktiskt göra det. Punkt slut. Samla kraft och slappna av. 

Terese sa det så himla fint om den här bilden hon tog ute i lördags, lycka och misär i samma bild. Håller ni inte med? Lite så jag känner mig, lycka och misär i samma kropp.